Backgammon online, gratis

Backgammon — är ett av världens äldsta brädspel, med en historia som sträcker sig över flera tusen år. Det förenar på ett anmärkningsvärt sätt enkelheten i reglerna med djupet i de strategiska möjligheterna, vilket har gjort att spelet har överlevt genom århundradena och blivit populärt i många länder. Backgammon skiljer sig från andra logiska spel genom en sällsynt balans mellan slump, som uppstår genom tärningskast, och skicklighet, som kräver beräkning och taktiskt tänkande. Tack vare detta har spelet fått en särskild plats i olika folks kulturer — från de persiska kungliga hoven till moderna kaféer — och betraktas med rätta som en av de mest sofistikerade och intellektuella formerna av underhållning.

Backgammons historia

Spelets tidigaste ursprung

Arkeologiska fynd visar att föregångarna till Backgammon existerade redan i forntiden. I Iran (det forna Persien) har man upptäckt speluppsättningar som är omkring fem tusen år gamla — bräden med håligheter och tärningar — som tillhör den arkeologiska Jiroftkulturen. En av de möjliga föregångarna till spelet anses vara Royal Game of Ur (Kungliga spelet i Ur), som spreds i Mesopotamien omkring år 2600 f. Kr. Liksom Backgammon var det en tävling som kombinerade tur och skicklighet, med användning av pjäser och tärningar.

Skriftliga källor från antiken nämner det romerska spelet Latrunculi, en strategisk tävling med pjäser, samt det senare bysantinska spelet Tabula, som hade ett bräde med 24 fält och 15 pjäser för varje spelare. Redan då gick målet i Tabula ut på att flytta sina pjäser runt brädet och ta bort dem före motståndaren — en princip som ligger mycket nära det moderna Backgammon.

Den persiska legenden om Backgammons uppkomst

Spelet som mest liknar det moderna Backgammon uppstod i Persien under Sasanidiska riket (300–600 e. Kr.). Det persiska namnet på spelet — Nard (نرد) — är en förkortning av Nardshir, vilket betyder «den tappre Ardashirs spel». Enligt legenden uppfanns spelet av viziren Buzurgmehr (بزرگمهر) vid shahen Khosrow I Anushirvans (خسرو انوشیروان) hov. Enligt traditionen skapade Buzurgmehr det nya spelet som ett svar på det indiska schackspelet för att demonstrera Persiens intellektuella överlägsenhet.

I det episka poemet «Shahnameh» (شاهنامه) av den persiske poeten Ferdowsi (فردوسی) återges denna legend på ett livfullt sätt och kopplar spelets uppkomst till den vise vizirens namn. Även om det inte finns några historiska bevis för en specifik upphovsman, pekar legenden själv på det persiska ursprunget till Backgammon och dess betydelse vid de persiska kungliga hoven.

Spelets spridning i öst och uppkomsten av långt och kort Backgammon

Från Persien spreds Backgammon i stor utsträckning över Mellanöstern, Centralasien och vidare. Redan på 600–700-talen nämns spelet i arabiska källor under namnet «taht-e-nard». Genom arabiskt inflytande, som nådde så långt som till Sicilien, spreds spelet till Nordafrika och den Iberiska halvön: det tros ha nått Europa för första gången på 900-talet under namnet Tables (— «bräden»).

Spelet var också känt i Kina: historiska krönikor nämner shuang-lu (雙陸) — ett spel liknande Backgammon, som enligt traditionen uppfanns i Västra Indien och fördes till Kina under Wei-dynastin (220–265 e. Kr.). Under 400–500-talen blev shuang-lu allmänt spritt och en populär form av nöje. I Japan blev ett liknande spel vid namn sugoroku (双六) så populärt att kejsarinnan Jitō (持統天皇) år 689 utfärdade ett förbud mot det, eftersom befolkningen hade blivit alltför upptagen av hasardspel. Dessa fakta visar att Backgammon redan under medeltiden hade många lokala varianter och namn.

Backgammon i medeltida Europa

I Europa var spel som liknade Backgammon kända under namnet Tables. Den första skriftliga hänvisningen till spelet finns i ett anglosaxiskt manuskript från år 1025 (Codex Exoniensis), där det står: «Två män sätter sig för att spela Tables...». På 1000-talet dök liknande spel upp i Frankrike under namnet Trictrac och blev snabbt populära bland aristokratin och hasardspelare.

Frankrikes kung Ludvig IX den helige (Louis IX) utfärdade år 1254 ett dekret som förbjöd hans hovmän att spela hasardspel, inklusive Tables. Trots förbuden fortsatte spelet att spridas: i Tyskland dateras de första omnämnandena till 1100-talet, och på Island till 1200-talet. I Spanien ägnade kung Alfonso X den vise (Alfonso X de Castilla) år 1283 ett kapitel i sitt berömda verk «Libro de los Juegos» (Spelets bok) åt spelet Tables (Todas Tablas), där han detaljerat beskrev dess regler.

Vid 1500-talet hade brädspel med tärningar blivit en etablerad del av vardagen i hela Europa. Det fanns dock inga enhetliga regler: varje land och region hade sina egna varianter. I Frankrike spelade man Trictrac, i Italien Tavole Reale, i Spanien Tablas Reales och i Tyskland Puff. I England användes länge det generella namnet Tables, och först i början av 1600-talet dök ordet «Backgammon» upp. Etymologin är inte helt klar: enligt en teori kommer det från de fornengelska orden back («tillbaka») och gamen («spel»), vilket speglar spelets idé — att föra tillbaka pjäserna hem; enligt en annan teori härstammar det från de walesiska orden bach («liten») och cammaun («kamp»). Termen etablerades så småningom och kom att beteckna den «korta» varianten av spelet, det vill säga den där man kan slå ut motståndarens pjäser.

Uppkomsten av långt och kort Backgammon

I medeltidens Ryssland och grannländer var spelet känt under det persiska namnet Nard. Genom Kaukasus och Centralasien nådde Backgammon Georgien (där det från 1600-talet kallades nardii) och senare kalmuckerna och andra folk längs Volga och i Sibirien. I Ryssland och andra länder i det forna Sovjetunionen blev Backgammon mycket utbrett under 1900-talet och utvecklades till ett traditionellt sällskapsspel, särskilt populärt på stadsgårdar och semesterorter. Med tiden uppstod två huvudversioner av reglerna: långt Backgammon och kort Backgammon.

Långt Backgammon är den äldre varianten, nära det fornpersiska Nard. I långt Backgammon börjar alla pjäser från en och samma position («huvudet») och rör sig i samma riktning för båda spelarna; slagna pjäser tas inte bort — ett fält som upptas av en pjäs blir otillgängligt för motståndaren. Denna variant är populär i öst och i de postsovjetiska länderna och anses ofta vara den klassiska formen av Backgammon.

Kort Backgammon är däremot den västerländska varianten, där pjäsuppställningen är utspridd över brädet, spelarnas drag går i motsatta riktningar, och pjäser kan «slås ut» och placeras på baren (brädets mittsteg). Kort Backgammon spreds i stor utsträckning i Europa från 1500-talet och blev under 1600–1700-talen även känt i Amerika. Båda varianterna delar samma grund men har olika taktiska betoningar och utvecklades parallellt genom historien.

Spelets utveckling i den nya tiden

Under 1600-talet förändrades spelet Tables i England och utvecklades i praktiken till kort Backgammon. Termen «Backgammon» nämndes för första gången år 1635. Engelska spelare skilde den nya varianten från den äldre, känd som Irish (irländsk Backgammon), som ansågs mer seriös, men med tiden trängde kort Backgammon undan sina föregångare. År 1743 publicerades i London den första detaljerade avhandlingen som beskrev regler och strategier — «A Short Treatise on the Game of Back-Gammon» av Edmond Hoyle (1753, «Kort avhandling om spelet Backgammon») — som fastställde de grundläggande reglerna för den tidens korta Backgammon. Intressant nog blev spelet under 1700-talet populärt även bland prästerskapet, trots kyrkans långvariga fördömande av hasardspel.

Vid 1800-talet hade reglerna för kort Backgammon nästan helt fått sin moderna form. Vid mitten av seklet var användningen av baren (mittsteget) för slagna pjäser allmänt etablerad, och en seger i spelet kunde vara värd en, två eller tre poäng: enkel seger — när spelaren först tar bort alla sina pjäser; gammon — dubbel seger, om vinnaren tar bort alla pjäser och motståndaren inte någon; och backgammon — trippel seger, när vinnaren tar bort alla pjäser, medan motståndaren inte tar bort någon och har minst en pjäs på baren eller i vinnarens hem. Detta poängsystem blev grunden för de moderna reglerna för kort Backgammon.

De senaste förändringarna — dubbleringskubens uppkomst och det återuppväckta intresset

Den största innovationen under 1900-talet var införandet av dubbleringskubens användning. På 1920-talet uppfanns en särskild Doubling Cube i New Yorks spelklubbar, med sidor märkta med 2, 4, 8, 16, 32 och 64, som gjorde det möjligt att höja insatserna under spelets gång. Denna kub gjorde spelet mer komplext genom att tillföra ett moment av riskbedömning: spelaren behövde inte bara flytta brickorna skickligt, utan också kunna avgöra rätt ögonblick att föreslå en dubblering av insatsen, baserat på sannolikheten att vinna.

Med dubbleringskubens införande förvandlades Backgammon till ett intellektuellt och spännande spel på en ny nivå, vilket bidrog till dess popularitet bland eliten. Under 1960-talet nådde intresset för spelet sin höjdpunkt i USA och Europa. En viktig roll i denna återuppväckelse spelades av prins Alexis Obolensky — en ättling till ryska aristokrater som bosatte sig i Amerika och kallades «den moderna Backgammons fader». År 1963 grundade han International Backgammon Association, utformade enhetliga officiella regler och organiserade de första stora turneringarna. Redan 1964 hölls en internationell turnering i New York med många kända deltagare, och 1967 ägde det första världsmästerskapet i Backgammon rum i Las Vegas.

Spelet blev snabbt modernt: Backgammon spelades i privata klubbar, på universitet och vid sociala tillställningar. Turneringar sponsrades av stora företag, kända mästare och författare till strategiböcker dök upp, vilket stärkte Backgammons status som en intellektuell och prestigefylld form av underhållning.

I slutet av 1900-talet fortsatte Backgammon att vara populärt i många länder. I flera länder i östra Medelhavet betraktas Backgammon fortfarande som ett nationellt spel: i Grekland, Turkiet, Libanon, Cypern och Israel är det djupt rotat i folkkulturen. I Storbritannien och USA har nationella Backgammon-förbund bildats, som regelbundet organiserar mästerskap och ligor.

Sedan början av 1990-talet har Backgammon gått in i den digitala eran: datorprogram utvecklades för att spela mot datorn och analysera partier, och med internets framväxt blev det möjligt att spela online mot motståndare från hela världen. På så sätt har spelet, som har sina rötter i antiken, lyckats anpassa sig till nya epoker och teknologier utan att förlora sin intellektuella dragningskraft.

Intressanta fakta om Backgammon

• Kungliga partier och diplomatiska gåvor. Backgammon har länge ansetts vara ett spel för adeln och har ofta varit en del av diplomatiska gåvor. På 1740-talet skänkte den osmanske sultanen Mahmud I (محمود) en praktfull Backgammon-uppsättning av pärlemorinlagt trä till Frankrikes kung Ludvig XV (Louis XV) — en symbol för förfining och intelligens. Sådana spelbräden, dekorerade med guld, elfenben eller sköldpaddsskal, bevarades i kungliga samlingar som ett tecken på hög status. Bräden från 1700-talet värderas idag till tiotusentals dollar på auktioner, särskilt om de tillhört kända historiska personligheter.
• Förbud och spelarnas uppfinningsrikedom. Under sin långa historia har Backgammon flera gånger förbjudits på grund av sin koppling till hasardspel. År 1254 förbjöd Frankrikes kung Ludvig IX spelet vid hovet, och 1526 kallade den engelske kardinalen Thomas Wolsey (Thomas Wolsey) Backgammon för «djävulens påfund» och beordrade att alla spelbräden skulle brännas. Uppfinningsrika hantverkare fann dock en lösning: under 1500-talet började man i England tillverka hopfällbara Backgammon-bräden i form av böcker. Utifrån såg de ut som en bok i en hylla, men inuti fanns spelplanen, brickor och tärningar. Detta gjorde det möjligt för adeln att i hemlighet spela det förbjudna spelet — de öppnade «boken» för att spela och stängde den snabbt vid fara. Idag är sådana Backgammon-uppsättningar värdefulla och sällsynta antikviteter.
• Backgammon i konsten och populärkulturen. Tack vare sin popularitet har Backgammon ofta förekommit i konst och litteratur. Den nederländske målaren Jan Steen (1626–1679) avbildade bönder som spelar Backgammon på sin målning «The Game of Tric-Trac», där han fångade scenens dramatik. I Eremitaget finns en annan målning av Steen, där en av spelarna välter brädet — sannolikt efter en förlust. Senare förekom Backgammon även i film: i James Bond-filmen «Octopussy» (1983) spelar hjälten Backgammon med tärningar, vilket understryker stämningen av risk och psykologisk duell. I österländsk litteratur och poesi symboliserar spelet ofta ödets nycker och visdomen i att acceptera tillfälligheter.
• Rekord och prestationer. Numera hålls internationella Backgammon-turneringar där världens bästa spelare tävlar. Sedan 1970-talet har världsmästerskapet i Backgammon arrangerats årligen — först i Las Vegas och senare i Monte Carlo — och lockar professionella spelare från hela världen. Det finns också rekord kopplade till spelets längd: år 2018 satte Rustam Bilalov (Rustam Bilalov) från Azerbajdzjan Guinness världsrekord för det längsta Backgammon-maratonet, som varade i 25 timmar och 41 minuter. Ett annat intressant faktum — det minsta antalet tärningskast som krävs för att avsluta en match är 16 drag, ett teoretiskt scenario beräknat av matematiker.

Under århundradena har Backgammon blivit en oupplöslig del av många nationers kulturarv. Spelet, som föddes i det forntida Persien, har överlevt förbud och återuppväckelser, erövrat både öst och väst och behållit sin dragningskraft till denna dag. Backgammons historia är historien om mänsklig underhållning, där tävlingsanda och reflektion möts — från hovlärda till medeltida värdshus och 1900-talets eleganta salonger. Idag fortsätter Backgammon att förena människor från olika generationer och kulturer, och erbjuder en sällsynt kombination av slump och strategi. Att förstå spelets långa väg avslöjar dess unika värde — som kulturellt fenomen och som träning för sinnet.

Efter att ha bekantat dig med Backgammons rika historia vill du säkert prova dina färdigheter vid spelbrädet. I nästa del kommer vi att gå igenom reglerna för detta legendariska spel — från kort Backgammon (den moderna versionen) till långt österländskt Backgammon — och dela praktiska råd. Fördjupa dig i den visdom och spänning som Backgammon erbjuder och upptäck en värld av logiska dueller och urgamla traditioner.

Backgammon — är ett brädspel för två spelare som spelas på ett särskilt bräde med 30 brickor — 15 vita och 15 svarta — samt två tärningar. Brädet består av 24 punkter (smala trianglar) som är uppdelade i två halvor av en mittre skiljevägg. Varje spelare flyttar sina brickor enligt tärningskasten och försöker föra dem runt brädet och ta bort dem före motståndaren. En omgång Backgammon varar vanligtvis mellan 5 och 30 minuter — beroende på tärningskast och spelarnas skicklighet; det krävs bara två deltagare och ett standardset.

Ur ett mekaniskt perspektiv är Backgammon ett tävlingsinriktat kapplöpning med inslag av slump. Varje spelare kastar två tärningar och flyttar sina brickor över brädet, och bestämmer vilken bricka och hur långt den ska flyttas. Varje kast skapar en ny situation, och framgång beror både på tur och skicklighet — förmågan att utnyttja de uppkomna kombinationerna på bästa sätt. Spelet är intressant eftersom det kräver en ständig balans mellan risk och säkerhet: man kan spela försiktigt och undvika ensamma brickor som lätt kan bli slagna, eller spela djärvt, lita på turen och sätta fällor för motståndaren.

Backgammon uppskattas för att det utvecklar logiskt och kombinatoriskt tänkande, förmågan att förutse drag i förväg och fatta beslut under osäkerhet. Dessutom har spelet en estetisk sida: vackra trä- eller intarsia-bräden, ljudet av tärningarna, kastens ritual — allt detta bidrar till en särskild njutning under spelet. Det är inte konstigt att Backgammon i århundraden har varit ett favoritspel för vänskapligt umgänge och intellektuell avkoppling.

Backgammons regler: hur man spelar

Innan vi börjar, låt oss gå igenom spelets grundläggande delar. Backgammonbrädet består av 24 punkter (trianglar) — 12 på varje sida. Punkterna är indelade i fyra kvadranter med sex vardera: två «hemzoner» (en för varje spelare) och två yttre zoner. I mitten av brädet finns en skiljevägg — stången där «slagna» brickor placeras i kort Backgammon. Varje spelare har 15 brickor i sin egen färg, och förflyttningen bestäms av två tärningar med siffrorna 1–6. Nedan följer reglerna för spelets två huvudvarianter — kort Backgammon (modern backgammon) och långt Backgammon.

Kort Backgammon

• Startuppställning. I kort Backgammon placeras varje spelares brickor enligt ett fast mönster: 2 brickor på punkt 24 (den längst bort från motståndarens «hem»), 5 brickor på punkt 13, 3 brickor på punkt 8 och 5 brickor på punkt 6. På så sätt är brickorna fördelade mellan hem- och ytterhalvorna av brädet. Spelarna sitter mittemot varandra, var och en med sin hemzon framför sig (punkterna 1–6 för de vita och spegelvänt för de svarta). Drag utförs i motsatta riktningar: de vita rör sig moturs och de svarta — medurs. Målet är att föra alla sina brickor runt brädet och ta bort dem före motståndaren.
• Turordning. I början av partiet kastar varje spelare en tärning. Den spelare som får det högsta numret börjar spelet och använder båda värdena i det första draget. Om båda spelarna får samma nummer kastar de om tills resultaten skiljer sig. Därefter kastar varje spelare två tärningar i sin tur och flyttar brickorna enligt de erhållna siffrorna.
• Brickornas rörelse. Siffrorna på de två tärningarna visar hur många punkter en eller två brickor kan flyttas. Varje siffra används som ett separat drag. Till exempel, om du får 5 och 3, kan du flytta en bricka 5 punkter och en annan 3, eller en bricka totalt 8 punkter, så länge den mellanliggande punkten är fri. Brickor får endast flyttas framåt — mot sin «hemzon», det vill säga mot lägre punktnummer. En bricka får inte placeras på en punkt som upptas av två eller fler av motståndarens brickor. Om det finns endast en av motståndarens brickor på punkten (en blot), kan den slås — motståndarens bricka tas bort från brädet och placeras på stången, varifrån den senare måste återvända till spelet.
• Dubbel. Om båda tärningarna visar samma nummer (till exempel 6–6 eller 3–3), får spelaren använda varje nummer två gånger, det vill säga göra fyra drag istället för två. Till exempel, med ett kast på 6–6 kan en eller flera brickor flyttas 6 punkter fyra gånger. Ett sådant resultat anses lyckosamt eftersom det möjliggör snabb framfart och kan förändra brädets läge till spelarens fördel.
• Obligatoriska drag. Spelaren måste använda båda tärningsvärdena (eller alla fyra vid en dubbel) om reglerna tillåter det. Om endast ett drag är möjligt ska det högsta numret användas. Om inget drag är möjligt (till exempel om alla vägar blockeras av motståndarens brickor), går turen förlorad. En sådan situation kan uppstå när alla brickor är på stången och ingångspunkterna är upptagna av två eller fler av motståndarens brickor.
• Slag och stång. I kort Backgammon kan motståndarens brickor slås: om en bricka hamnar på en punkt där det står endast en motståndarbricka, slås den och placeras på stången — brädets centrala skiljelinje. Den slagna brickan är tillfälligt ute ur spelet. Innan spelaren gör andra drag måste alla brickor från stången återföras till brädet. Återföringen sker enligt tärningskasten: till exempel, om du får 4 och 6, kan brickan komma in på punkt 4 eller 6 i motståndarens hemzon, om dessa punkter inte upptas av två eller fler brickor. Om alla möjliga punkter är upptagna går turen förlorad. När alla slagna brickor har återvänt spelas de återstående tärningsvärdena som vanligt.

Lång Backgammon

• Startuppställning och rörelseriktning. I lång Backgammon (den östra varianten) börjar alla 15 brickor för varje spelare från en och samma punkt — «huvudet». De vitas huvud ligger på den högra yttersta punkten på de svartas hemmabräde, medan de svartas huvud ligger symmetriskt på den högra yttersta punkten på de vitas hemmabräde. Med andra ord ligger båda huvudena i motsatta hörn av samma diagonal på brädet. Spelarna flyttar sina brickor i samma riktning — moturs (ur de vitas perspektiv). Till skillnad från kort Backgammon möts inte de vitas och svartas vägar frontalt: de verkar jaga varandra runt brädet. De vita går från sitt huvud genom de svartas hemmadel, sedan genom de svartas yttre del, vidare genom de vitas yttre del och avslutar i sitt hem; de svarta rör sig på motsvarande sätt — från sitt huvud i de vitas hem mot sitt eget.
• Turordning. Ordningen för det första draget i lång Backgammon bestäms på samma sätt som i kort Backgammon: varje spelare kastar en tärning, och den som får det högre talet börjar spelet och använder summan av båda tärningarna för sitt första drag. Om båda får samma siffra kastas tärningarna igen tills en skillnad uppstår. Efter att den första spelaren fastställts turas spelarna om: varje drag börjar med ett kast av två tärningar. De erhållna siffrorna anger hur många punkter brickorna får flyttas. Spelaren måste använda båda siffrorna om det är tillåtet enligt reglerna; om ett dubbelkast (samma tal på båda tärningarna) inträffar används varje tal två gånger, vilket ger fyra drag. Draget fortsätter tills alla möjliga flyttningar enligt tärningskastet har utförts.
• Rörelser och kastregler. Brickorna flyttas enligt samma grundprinciper: en bricka flyttas från huvudet det antal punkter som tärningen visar, under förutsättning att målpositionen inte är upptagen av en motståndares bricka. I lång Backgammon är det förbjudet att placera en bricka på en punkt som redan är upptagen av motståndaren — det finns ingen slagning, och punkten kontrolleras av den första brickan som ställdes där. Därför finns det ingen bar eller slagna brickor i denna variant. Övriga kastregler är desamma som i kort Backgammon: varje tärning ger ett separat drag (eller de kan kombineras om alla mellanliggande punkter är fria); vid ett dubbelkast får spelaren fyra drag med samma tal. Drag måste alltid utföras när det är tillåtet enligt reglerna. En viktig begränsning: från huvudet får endast en bricka tas ut per drag. Undantaget är första draget i spelet: om 6–6, 4–4 eller 3–3 kastas får enligt klassiska regler två brickor tas ut samtidigt («två brickor ut»). I alla andra fall får endast en bricka tas ut från huvudet per drag. Denna regel gör öppningen mer strategisk: man kan inte sprida ut alla brickor direkt, och framsteg kräver planering.
• Blockeringar och begränsningar. I lång Backgammon, även om man inte kan slå ut motståndarens brickor, är blockering av dem en viktig del av spelet. Två eller flera brickor på samma punkt gör den stängd för motståndaren. Spelare bygger så kallade «prime» — sekvenser av flera ockuperade punkter — för att bromsa motståndarens framfart. Till exempel kan man genom att stänga 4–5 punkter i följd effektivt hindra motståndaren. Reglerna i lång Backgammon förbjuder dock «fullständig blockering»: det är inte tillåtet att bygga en kedja av sex stängda punkter i följd bakom vilka alla motståndarens brickor blir instängda. Minst en bricka måste ha möjlighet att ta sig förbi. Om en sexpunktsblockering helt hindrar motståndarens brickor anses draget ogiltigt. I praktiken är en sexpunktsblockering tillåten endast om minst en av motståndarens brickor redan har passerat den. I övrigt förblir blockering en nyckeltaktik: utan möjlighet att slå ut vinner man genom skicklig manövrering och skapande av hinder.
• Borttagning av brickor. När alla 15 brickor har gått ett varv och befinner sig i din hemmadel (de sista sex punkterna) börjar du ta bort dem från brädet, precis som i kort Backgammon. Reglerna är desamma: det kastade talet tillåter att ta bort en bricka från motsvarande punkt; om det inte finns någon bricka på den punkten flyttar du inom hemområdet eller tar bort en bricka från en mer avlägsen punkt. Eftersom det inte finns någon slagning i lång Backgammon är processen enklare: målet för varje spelare är att ta bort alla sina brickor så snabbt som möjligt.
• Poängräkning och seger. I lång Backgammon spelas vanligtvis en poäng per parti. Den vinner som först tar bort alla sina brickor från brädet. Om vinnaren tar bort alla sina brickor medan motståndaren har minst en kvar, är det en vanlig seger — en poäng. Om motståndaren inte har några brickor kvar räknas segern som dubbel. I officiella matcher spelas till ett förutbestämt antal poäng. Dubblingskuben används sällan i lång Backgammon och förekommer endast i tränings- eller spelpartier.

Nybörjare rekommenderas ofta att börja med kort Backgammon, eftersom möjligheten att slå ut brickor gör spelet mer dynamiskt och spännande. Lång Backgammon uppskattas för sin strategiska renhet: framgång beror nästan helt på taktik, och slumpmomentet förekommer endast i tärningskasten, vilket minimerar risken att förlora av en slump. Genom att behärska båda varianterna får du en djupare förståelse för detta fascinerande spel.

Råd till nybörjare i Backgammon

Backgammon — är ett spel där skicklighet kommer med erfarenhet. För att påskynda framstegen är det viktigt att förstå de grundläggande taktiska principerna och undvika vanliga misstag. Nedan är råden indelade i tre kategorier: allmänna taktiska tillvägagångssätt, nybörjarmisstag och idéer för mer avancerade strategier. Dessa rekommendationer är användbara både i kort och lång Backgammon (med motsvarande regeljusteringar).

Taktiska tillvägagångssätt

• Bygg «hem» och ankare. Försök att så tidigt som möjligt ta punkter i ditt hemområde — särskilt den femte punkten, kallad «gyllene punkten». Ockuperade punkter i hemmet försvårar återkomsten av motståndarens slagna brickor i kort Backgammon och underlättar slutet av borttagningen av dina egna. Det är också användbart att skapa ett ankare — en punkt i motståndarens område där två av dina brickor står. Ankaret (särskilt på motståndarens 20:e eller 21:a punkt) fungerar som en bas: det bromsar hans framfart och ger skydd åt dina brickor. I lång Backgammon är det viktigt att flytta fram brickorna tidigt och ta några punkter framför för att inte fastna på huvudet.
• Lämna inte brickor ensamma i onödan. Ensamma brickor (blotter) är sårbara: i kort Backgammon kan de slås ut, och i lång kan de blockeras. Försök att flytta brickorna i par så att de skyddar varandra. Innan du flyttar, fundera: kommer någon bricka att stå ensam på en öppen punkt? Om ja — avgör om risken är värd det eller om det är bättre att spela säkert. Överdriven försiktighet kan dock vara skadlig: ibland lönar det sig att riskera en blot för att ta en nyckelpunkt eller bromsa motståndaren. Hitta balansen mellan säkerhet och mod.
• Fokusera på att bygga blockeringar (prime). Flera av dina brickor på följande punkter skapar ett allvarligt hinder för motståndaren. En idealisk blockering består av sex stängda punkter, men även fyra eller fem i följd ger en stor fördel. Försök att bygga blockeringar i ditt yttre område för att bromsa motståndaren, eller i ditt hem för att underlätta den slutliga borttagningen av brickor. I lång Backgammon får man inte helt blockera alla motståndarens brickor: minst en måste ha möjlighet att gå förbi. I kort Backgammon är detta tekniskt möjligt men svårt att uppnå i praktiken. Principen är densamma: det är bättre att säkra en punkt än att försöka slå ut en extra bricka, särskilt om motståndaren har brickor på baren.
• Var uppmärksam på brickornas fördelning på brädet. Undvik att samla för många brickor på en punkt — så kallade «torn». Till exempel är fem brickor på en triangel oftast för mycket: dessa resurser kan användas bättre för att kontrollera andra positioner. Å andra sidan, lämna inte för många ensamma brickor (blotter), så att de inte utsätts för risk. Spela flexibelt: försök att fördela brickorna så att varje tärningskast ger ett användbart drag och stärker din position.
• Beakta spelets fas. I början är det viktigt att ta ut brickorna från huvudet och ta nyckelpunkter; i mitten konsolidera positionerna och avgör om du ska spela snabbt eller bromsa motståndaren; i slutet spela försiktigt eller ta risker beroende på situationen — ta bort brickorna försiktigt om du leder och försök försvåra motståndarens drag om du ligger efter.

Vanliga nybörjarmisstag

• Att spela utan plan. Nybörjare spelar ofta «beroende på situationen» utan en övergripande strategi. Till exempel, när de ser en chans att slå en motståndares bricka, gör de det direkt utan att tänka på sina egna brickors position. Eller så flyttar de alla brickor framåt utan att skydda sina bakre positioner. Utvärdera ställningen efter varje kast: vad ger störst fördel — attack eller att stärka positionen? Ibland är det bättre att bygga upp ditt hem eller flytta fram efterblivna brickor än att riskera för ett enda slag.
• För passivt spel («spel i hemmet»). Den andra ytterligheten — för försiktigt spel. Nybörjare är ofta rädda för att lämna öppna brickor och slösar bort drag genom att göra meningslösa rörelser. Till exempel flyttar de ständigt brickor inom hemmet istället för att avancera. Detta leder till att man tappar tempo och initiativ. Var inte rädd för att ta lite risker, särskilt i början av spelet, när en slagen bricka fortfarande kan komma tillbaka i spel. I Backgammon är tempo viktigt — det är bättre att röra sig framåt med viss risk än att stå still och låta motståndaren ta alla nyckelpositioner.
• Att ignorera poäng och dubblering (i kort Backgammon). I poängmatcher glömmer nybörjare ofta strategin med dubblering. Att inte kunna använda dubbleringskuben eller att vägra acceptera en dubblering är ett misstag som leder till förlorade möjligheter. Kom ihåg: om du leder tryggt, erbjud dubblering — annars riskerar du att vinna bara 1 poäng där du kunde ha fått 2. Och tvärtom, när du ligger hopplöst efter — är det bättre att ge upp vid dubblering för att spara poäng till nästa omgång.
• Felaktig beräkning av sannolikheter. I Backgammon beror mycket på chanserna att vissa siffror kastas. Ett vanligt misstag — att inte bedöma risken med en öppen bricka. Till exempel kan en nybörjare lämna en bricka öppen sex punkter från motståndaren och tänka «han träffar nog inte». Men chansen är faktiskt ganska stor — cirka 17%. Eller tvärtom, vara rädd för ett sällsynt dubbelslag som motståndaren behöver för att vinna, även om sannolikheten också är cirka 17%. Lär dig gradvis de grundläggande sannolikheterna i Backgammon — vilka kast som är mest sannolika och hur stor chansen är att lyckas med ett drag. Det hjälper dig att fatta bättre beslut: ibland kan du lämna en bricka öppen om risken att bli slagen bara är 8%, medan vinsten av draget är stor.
• För tidigt skifte till loppet. I kort Backgammon finns två huvudstilar — kontaktspel (med försök att slå och blockera) och lopp (när båda spelarna försöker ta hem brickorna och undvika risker). Ett vanligt misstag — att gå över till loppet för tidigt när motståndaren fortfarande har en stark position. Till exempel kan en nybörjare försöka fly med alla brickor trots att motståndaren redan har byggt block framför — och till slut blir han upphunnen och slagen. Eller tvärtom, stanna kvar i strid för länge när man borde ha sprungit (om man leder i avstånd). Här är det användbart att räkna pipar — det totala antalet punkter varje bricka måste flytta för att nå målet. Lär dig bedöma vem som har kortast väg. Om du ligger långt före i pipar — undvik kontakt och ta hem brickorna. Om du ligger långt efter — gör spelet svårare för motståndaren, eftersom du inte kan vinna utan ett lyckosamt slag.

Avancerade strategier

• Riskhantering och planering av drag. Erfarna spelare beräknar konsekvenserna av sina handlingar, bedömer motståndarens möjliga kast och förutser hur positionen kommer att förändras efter dem. De tar hänsyn till var de har lämnat ensamma brickor, vilka punkter som är öppna och vilka drag motståndaren kan använda. De tänker som schackspelare: inte bara på sitt nästa drag utan också på motståndarens möjliga motdrag.
• Principen «säkert eller djärvt». I varje position finns ett aggressivt och ett försiktigt drag. Det aggressiva kan lämna en öppen bricka, försöka slå en motståndares bricka eller skärpa situationen; det försiktiga stärker hemmet, stänger punkter och minimerar risken. Mästerskapet ligger i att veta när man ska använda vilken stil: om du ligger efter, spela djärvare för att försöka vända spelet; om du leder — spela säkert utan att ge motståndaren chanser. Brädets konfiguration är alltid viktig: ibland lönar det sig även för den som leder att ta risker för att snabbare vinna, medan den som ligger efter bör vänta på ett motståndarens misstag.
• Matchpoänghantering. I matchspel (till exempel till 5 eller 7 poäng) ändras taktiken beroende på det aktuella resultatet — detta kallas matchstrategi. Till exempel, om du bara behöver 1 poäng för att vinna och motståndaren behöver 3, bör du vara mer försiktig med att erbjuda dubblering eftersom en förlust inte är kritisk; i sådana fall tillämpas Crawford-regeln, som begränsar dubblering i en viss omgång. Att känna till grundprinciperna för matchstrategi är användbart i turneringar, även om detaljerad studie går utöver de grundläggande rekommendationerna.
• Tekniska slutspel och borttagning av brickor. När brickorna tas bort tar erfarna spelare hänsyn till många detaljer. Till exempel «25%-regeln»: även om du ligger efter men har ungefär en fjärdedels chans att vinna om motståndaren gör misstag, är det värt att fortsätta spelet. Det är också viktigt att hålla brickor på de yttre punkterna i hemmet så länge som möjligt om motståndaren fortfarande kan blockera dem, för att öka chansen till en oväntad backgammon. I långt Backgammon är det viktigaste — att inte stanna för länge på huvudet, annars hinner motståndaren bygga ett block och minska dina vinstchanser avsevärt.

Huvudrådet — spela och analysera. Efter varje parti är det nyttigt att gå igenom dina drag: var du gjorde misstag och vilket drag som kunde ha varit bättre. Praktik och noggrann observation av motståndarens spel förbättrar gradvis dina färdigheter. Backgammon — ett spel man kan lära sig på några minuter men förfina hela livet, medan man njuter av varje framsteg.

Backgammon — ett fascinerande spel som kombinerar tur och strategi, enkelhet och djup. När du lär dig reglerna och bemästrar de första taktiska teknikerna kommer du att upptäcka en värld av intellektuell underhållning som stått emot tidens prövning. Det gör inget om lyckan är nyckfull i början — varje parti lär dig något nytt: tålamod, beräkning, förmågan att acceptera förluster och glädjen över segrar. Detta spel är speciellt eftersom det alltid finns utrymme att utvecklas: från hobbyspelare till turneringsmästare.

När du testar dina färdigheter på brädet kommer du att känna hur engagerande Backgammon är: du kommer att vilja ha revansch, prova en ny teknik eller testa en observerad strategi. Och viktigast av allt — spelet förenar människor. Ett parti Backgammon över en kopp te kan föra samman människor från olika generationer och kulturer, eftersom tärningarnas och brickornas språk förstås utan ord. Intellektuellt tävlande, vänskapliga skämt och spänningen i lyckade kast — allt detta skapar den unika atmosfären i Backgammon.

Vi hoppas att dessa regler och råd hjälper dig att spela Backgammon med självförtroende och utveckla dina färdigheter. Även lite erfarenhet hjälper dig att bättre förstå strategin, beräkna drag och njuta av processen. Försök tillämpa de lärda principerna, observera motståndaren och utveckla gradvis din egen stil — så blir spelet både intressant och lärorikt. Redo att testa dig själv? Spela Backgammon online nu — gratis och utan registrering!